Strikt tränaransvar blir som rysk roulett med ST:s nuvarande syn på användning av glukokortikoider
Travtränarnas Riksförbund tvingas tyvärr konstatera att det finns en avgörande disharmoni mellan antidopingreglementet och de rekommenderade karenstider som Svensk Travsport tillämpar avseende glukokortikoider. Användande av glukokortikoider till att behandla tävlingshästar har vid upprepade tillfällen visat sig vara, för att ta till en drastisk allegori, som att placera en rysk-roulett-laddad pistol mot tränarens tinning.
Tillämpandet av det strikta tränaransvaret i antidopingreglemenet gör att det inte spelar någon roll om tränaren egentligen gjort ”allt rätt”. Blir det ett positivt dopingprov, som i det nu högaktuella fallet Legligin/Björn Goop, fem månader (!!!) efter den behandling som Svensk Travsports utredning konstaterat orsakade det positiva provet, träder det strikta tränaransvaret in, och medför en betydande bötespåföljd för den när hästen startade ansvarige tränaren.
De faktiska omständigheterna runt ett sådant ärende kan – som i Legligin-ärendet –resultera i straffrabatt för förmildrande omständigheter, men det grundläggande strikta tränaransvaret finns där likväl och gäller.
TR:s styrelse konstaterar att STAD i sitt beslut i fallet Legligin publicerat på Travsport.se 2026-02-09 skriver (sid 7, fjärde stycket) ”Behandlingar med denna substans (Depro-Medrol, reds.anm.) borde inte överhuvudtaget användas på tävlingshästar och det bör övervägas om den rekommendation som finns i Karenstids- och förbudslistan istället borde omformuleras till ett förbud”.
Travtränarnas Riksförbunds styrelse delar denna uppfattning.
Så här är ST:s formulering i Karenstids- och förbudslistan gällande denna ämnesgrupp, vilken enligt TR:s styrelses uppfattning inte ger tränarna någon vägledning alls om vad som är den egentliga säkra tävlingskarenstiden för dessa medel.
Långtidsverkande glukokortikoider som triamcinolonacetonid, betametasonfosfat/betametasonacetat och metylprednisolonacetat är godkända humanläkemedel men är inte inregistrerade för användning till häst. Därför vilar ett större ansvar på veterinären vid förskrivning och användning av dessa läkemedel till häst. Den rekommenderade karenstiden efter injektion med sådana läkemedel i leder, bursor eller senskidor baseras på doser som används erfarenhetsmässigt i klinisk praktik vid injektion i en eller två synoviala kaviteter. Om högre doser eller mer än två synoviala kaviteter injiceras behöver karenstiden förlängas till betydligt mer än 28 dygn. I sådana fall, ska en tillräckligt lång karenstid användas, baserat på veterinärens bedömning. Triamcinolonacetonid och andra depåpreparat med kortison kan ha en mycket lång utsöndringstid, även efter intramuskulär giva.”
TR:s styrelse uppmanar Svensk Travsport, med stöd av STAD:s formulering citerad ovan i Legligin-ärendet, att skyndsamt se över formuleringarna runt denna läkemedelsgrupp i karenstidslistan, samt utvärdera om läkemedelsgruppen ens ska vara tillåten att behandla tävlingshästar med.
Förvånande sätt att föra talan
Travtränarnas Riksförbunds styrelse ser vidare med förvåning på hur ST:s jurist förde en del av talan i Legliginärendet i STAD (sid 3, fjärde stycket): ”Björn Goop hade också kunnat dopningstesta hästen. En sådan provtagning är möjlig. Ett alternativ till det är att låta hästen bli föremål för en mycket lång karenstid, upp till ett eller två år.”
TR:s styrelse kan konstatera att sådan provtagning tvärtemot ST:s jurists uppfattning inte alls är möjlig i praktiken, liksom det naturligtvis är orimligt att inte starta en häst, som kommer in i träning i eller nära full tävlingskondition, på ett eller två år. I dessa specifika argument är tyvärr ST:s försök till juridiktillämpning av antidopingreglementet fjärran från dels verkligheten i travsporten, dels vad som är rimligt att ta in under det strikta tränaransvaret.
TR:s styrelse konstaterar också att STAD helt avvisade dessa argument (sid 7 andra stycket): ”Uppgifterna från Björn Goop om att det inte är möjligt för privata aktörer att få blodprov analyserade av laboratorier i Sverige kan inte anses motbevisade och får därför godtas. Påståendet från Svensk Travsport i denna del utgör alltså inte något skäl för att inte jämka bötesbeloppet ytterligare. Detsamma gäller påståendet om att en häst vid osäkerhet bör underkastas en så lång karenstid som ett eller två år. Det är inte rimligt.”
TR:s styrelse finner det förvånande Svensk Travsports företrädare i sin talan i detta antidopingärende argumenterade som att är en underlåtenhet att tränare inte dopingtestar nya hästar som kommer in i stallet, särskilt som det inte ens finns sådan praktisk möjlighet.
Ett sådant system, med att tränare kan beställa dopingprover som en form av kommersiell tjänst, skulle dessutom kunna missbrukas. Det kan ge tränare möjlighet att successivt bygga upp detaljerade kunskaper om vissa medels, och behandlingar/doser, exakta utsöndringstider i kroppsvätskor, och även om vissa medel/behandlingar ens syns i nuvarande teknik för dopingprov-scanning. Den möjligheten hoppas TR verkligen att Svensk Travsport inte vill öppna dörren för.
/Travtränarnas Riksförbunds styrelse 2026-02-11
Senaste kommentarer