Beskedet om Olle Goops frånfälle kom oväntat. Han bevistade Färjestads stora långfredagstävlingar. På stallets hemsida berättades hur Olle var på SM-semifinal i ishockey i Karlstad, och hur han fick hjälp med att fixa ”borttryckta tv-kanaler”.
Detta var fem, två, respektive en dag innan det så plötsliga och sorgliga beskedet…nyheten om att Olle var borta. Hela travsporten fick sorg. En av svensk travsports absolut största genom tiderna hade lämnat jordelivet.
Travtränarnas Riksförbund tillhör de väldigt många som skickar varma tankar och kondoleanser till Olle Goops närmaste familjekrets, hustrun Annika och sonen Björn. Varma tankar och hälsningar om att stötta varandra när sorgen hugger tag skickas även till alla andra som dagligen hade förmånen att träffa Olle på gården Lökene i Kil, vilket var basen för Stall Goop sedan slutet av 1980-talet.
Olle Goops gärning i, och för, svensk travsport kan inte undervärderas eller underskattas. Han var en viktig del av sportens expansion från 1970-talet. Olle Goop var en av huvudrollsinnehavarna när travsporten genom rikstotons intåg och genomslag hamnade i alla svenskars vardagsrum. Rent sakligt och objektivt räcker det med att rakt av saxa inledningen i presentationstexten på Nordiska Travmuséets Hall of Fame-sida (Olle Goop valdes in i Hall of Fame 2013) för att fånga detta:
”Per-Olov (Olle) Goop, född 1943, är en av Sveriges främsta travtränare genom tiderna och den svenskfödde kusk som vunnit flest segrar. Han är dessutom Sveriges meste champion med 66 banchampionat, antal inom parentes. Arvika (1), Axevalla (17), Bollnäs (1), Färjestad (12), Romme (3), Rättvik (4), Åby (26) och Åmål (2). Han har också varit rikschampion vid tio tillfällen.”
Antalet segrar som kusk uppgick till 6 745, den första tagen 1966 och den sista 52 år senare, 2018. Som tränare visar statistiken ännu mer imponerade siffror, 7 696 segrar. Olle Goops körhänder var exceptionella. Få har som han kunnat ”bära” hästar som inte hade helt lätt för sig till att ändå vara konkurrenskraftiga på travbanorna.
Olle Goop hade djupt rotat inom sig att allt utgår från varje hästs förutsättningar. Därför kunde han vara lika glad och nöjd när han lyckats få en ”svår häst” att knipa en matlapp i ett vardagslopp i Rättvik, som när han fick vända upp för segerdefilering och på väg tillbaka till stallet tog emot publikens applåder med sitt alltid lika varma breda leende.
Det var alltid en glädje, ett möte som gav energi, att träffa Olle Goop på en stallbacke. Hans enorma vänlighet har blivit välförtjänt uppmärksammad i alla de minnesord som skrivits om honom. På något sätt lyckades han alltid ha en minut över för att med positivt bemötande prata med alla som ville prata med honom, även om tidsschemat var fyllt med värmningar och att köra lopp. Så fick Olle Goop också mycket välförtjänt utmärkelser som Travets Hedersambassadör, SHK:s Guldhäst, och – av Travtränarnas Riksförbund – Guldnål nr 10.
Olle Goop hade i sitt stall genom åren en mängd lärlingar som gick vidare till att bli egna proffstränare. Av den anledningen kördes under många år kuskmatchen ”Olle Goops utmaning” på den bana där allt startade, Siljanstravet i Rättvik. Där mötte Olle sina gamla lärlingar.
En uppräkning av de största segrarna som kusk och/eller tränare är avslutningsvis på sin plats som ett av bevisen på hur mycket Olle Goop betydde i den svenska travsporten:
Elitloppet: Conny Nobell (2006).
Svenskt Travkriterium: Lord Rappe (1976), Not So Bad (1989), Sans Peur (1997), Nolte (2003).
Svensk Uppfödningslöpning: Wanja W. (1985), La Promessa (1991).
Stochampionatet: May Björn (1979), Sweet Bear (1983), Intact (1986), Tamila Gloria (1989), Carolinas Mystic (1997), Princess V. (1989).
Svenskt Travoaks: Pebbly (2009).
Sprintermästaren: Speedy Fly (1982).
Konung Gustaf V:s Pokal: On Guard (1989), Guy Scoop (1992).
Drottning Silvias Pokal: Mariana W. (1984), Intact (1985), Sacrifice (1996).
Derbystoet: Mack Action Ås (1998).
Breeders Crown: Joy Ås (1985), Birgitta Palema (1997), Lass Zefyr (1998), Makhtoub Jet (2004).
Stora Treåringspriset, Färjestads Nordiska Treåringspris, E3: Speedy Fly (1981), Window W. (1985), Pintado (1989), Borga Spirit (1997), Mack Action Ås (1997), Joy Ås (2005), Tigger (2006).
Åby Stora Pris: Knabe (1974), Minou du Donjon (1985).
Hugo Åbergs Memorial: Mustard (1981), Speedy Magnus (1983).
Solvallas Jubileumspokal: Speedy Magnus (1983), Minou du Donjon (1985), Thai Tanic (2006).
Svenskt Travmästerskap: Knabe (1974), Speedy Magnus (1983), Utah Bulwark (1985-86), Black and White (1990).
Internationellt:
Breeders Crown USA: Grades Singing (1987, 1989),
Gran Premio della Lotteria: Grades Singing (1988).
Gran Premio delle Nazioni: Grades Singing (1987-88), Giant Force (1994).
Gran Premio Allevatori: Window W. (1984)
Grand Criterium de Vitesse de la Cote d’Azur: Nick Lobell (1989), Giant Force (1994).
Oslo Grand Prix: Nordin Hanover (1993).
Finlandia Ajo: Speedy Magnus (1983), Grades Singing (1987), Quarcio du Chene (2010).
Copenhagen Cup: Minou du Donjon (1985), Space Probe (1987).
Norskt Travkriterium: Muscles Wiking B.R. (2010).
Danskt Travkriterium: Cannon Ball (1998), Filled Gold (2001).
”Över Siljan hörs ett rop – spela alltid Olle Goop”.
Tex: Lars Dahlgren
Foto: TR Bild
Senaste kommentarer