En av de mest betydelsefulla människor som fiunnits i svensk travsport har gått ur tiden. Margareta Wallenius-Kleberg somnade in på sitt Menhammar Stuteri fredagen den 14 april.
Svensk travsports enorma utveckling kvalitetsmässigt från där den var i början av 1970-talet till vad den nu är sammanfaller väldigt väl med Margareta Wallenius-Klebergs utveckling av Menhammar Stuteri. Hon tog 1970 över Menhammar och Stall Segerhuva, ägarpseudonymen med den grön-bruna ägardessen som funnits på Solvalla sedan banans tillkomst i slutet av 1920-talet, efter fadern Olof Wallenius frånfälle. När arvsskiftet var klart hade Margareta kvar ett tiotal fölston, de flesta från de blodslinjer som funnits på stuteriet sedan 1940-talet, och utan konkurrenskraftig avelshingst.
Hon började med att säkra Stochampionatsvinnaren Erva Scout som första egenköpta sto till stuteriet. Margareta ville lite senare gärna också ha ett intressant ungt sto från USA och i och med förvärvet av stoet Eager Lassie öppnades dörren till Stoner Creek Stud i Kentucky och till att Zoot Suit kunde komma till Menhammar som avelshingst. Resten är, kan man lugnt konstatera, historia. Zoot Suit gav Margareta Kriterie- Derby- och Elitloppsvinnaren From Above.
Sedan kom Viking Kronos. Denne gav Margareta Kriterie-, Derby- och Prix d’Amérique-vinnaren Maharajah, nu både championingst i Sverige och Europas mest använda avelshingst. Två fantastiska kvitton på att det Maragereta Wallenius-Kleberg gjort under sina drygt 50 år med att driva successivt allt mer storskalig uppfödning och hingsthållning på Menhammar har utvecklat svensk travsport i stark positiv riktning.
Med egenuppfödda kullar som till slut blivit så stora som 80-100 hästar är det väldigt många aktiva, hästägare och tränare, som har och har haft Menhammar-hästar. Margareta Wallenius-Kleberg gladdes med dem alla. Räknade vinster dagligen; om inte annat så på text-tv. Varje framgång för hästar med anknytning till Menhammar, varje fölning, varje sto som blev dräktigt, alla dessa hundratals små, som man till och med kan kalla vardagliga, händelser var som små ljus som för Margareta skapade en vacker och fin helhet runt allt det här med hästarna. Både i medgång och motgång. Margareta var öppen med att hästarna varit starkt bidragande till att hon tog sig igenom svåra perioder i livet. Det fanns alltid något att hitta att glädjas åt, även de mörkaste dagarna.
Margareta Wallenius-Kleberg engagerade sig också travpolitiiskt. För uppfödarna, för hästägarna, för Solvalla. Hon ogillade styrningen mot att travsporten allt mer blivit en del i en spelindustri, och att det inneburit minskat fokus på det som egentligen är travsporten. Hästarna och alla människor runt hästarna. Hon använde sin och Menhammars starka ställning till att göra saker ägnade att stötta sporten, utöver att fylla stuteriet med högklassiga avelshingstar och fölston som kunde producera konkurrenskraftiga avkommor. Tydligaste exemplet är Margaretas Tidiga Unghhästserie, 16 lopp på Solvalla som är det närmaste Sverige kommit det franska semi-classique-systemet för framstående tre- och fyraåriga hästar. Här finns också engagemanget i Hästambulansen, Nordiska Travmuséet, tidningen Sulkysport, där hon var en av grundarna.
Till alla dessa ”hårda värden” kommer att Margareta Wallenius-Kleberg, som i princip ingen annan, kunde förkroppsliga de ”mjuka värdena”. I tider när man pratar om värdegrunder och uppförandekoder som något som behöver konkretiseras var Margareta Wallenius-Kleberg sätt att vara mot och med sin omgivning det livs levande exemplet på vad dessa värden egentligen är: Att se alla, att ha omsorg om alla med ett hjärta som verkade vara outtömligt på värme. Detta är svårt att klä i ord, men alla som någon gång mött Margareta Wallenius-Kleberg vet säkert vad som menas. Till detta kom den slagfärdiga humorn, som alltid fanns där, redo bakom det breda leendet och de tindrande ögonen.
När Margareta Walleinus-Kleberg inte deltog vid höstens middagsbjudning på Solvalla för att hedra de nyinvalda i travmuséets Hall of Fame tänkte alla som var där, oroligt för sig själva inombords, att den här middagen skulle Margareta aldrig avstå frivilligt. I fredags kom det sorgliga beskedet från Menhammar att de pigga ögonen slutits för evigt.
Tankarna går till alla i Margaretas närhet, familjen, vänner, och alla som jobbar med och runt hästarna på Menhammar och träningscampen Yttersta. Margareta Wallenius-Klebergs minne kan inte hedras tillräckligt mycket. Men en sak kan alla göra: Låt alla de där små ljusen fortsätta att oavbrutet tändas. Gläds med varje framgång på banan och i hästarnas utveckling, med varje fölning, med varje fölsto som blir dräktigt. Det som skapar en varm och ljus helhet i den travsport Margareta Wallenius-Kleberg älskade och vårdade.
/LARS DAHLGREN
Senaste kommentarer