De två senaste V75-lördagarna har medfört turbulens, inte minst medialt, runt det som benämns blodsregeln. TR har sedan frågan väcktes och började processas i Svensk Travsport i flera möten och dialoger påtalat att kontrollrutiner och konsekvenser vid anmärkningar behöver vara utformade så att sportens utövare får förståelse för beslut om strykningar och startförbud. Man måste tyvärr konstatera att det, trots vad TR har framfört, finns en förtroendeklyfta mellan hur Travarhälsan/ST arbetar, och hur travsportsutövarna uppfattar Travarhälsans arbete.
Efter de uppmärksammade händelserna de två senaste lördagarna på Umåker och Gävletravet har TR haft ett extrainsatt styrelsemöte med blodsregel-frågan som punkt, och förnyade kontakter med ST runt blodsregelfrågan. Signaler har då kommit att ST med omedelbar verkan börjat titta på möjligheten att justera saker i de riktningar TR tidigare har argumenterat för.
Det är också viktigt att klargöra följande: TR:s styrelse står väldigt tydligt bakom att hästar som har skador inte ska tävla. Det är en grundbult som hela sportens trovärdighet och berättigande vilar på.
Blodsregeln finns med som en del i den grundbulten. Den är inte ny, utan har funnits där ”hela tiden”. Det som dock skiljer mot tidigare är att ST inför i år har utformat, och utbildat funktionärer i, ett före- och efter-lopp-kontrollsystem med tydliga dokumentationsrutiner syftande till att kunna identifiera problempunkter kopplade till specifikt blodsregeln. Dessa nya rutiner kan användas konstruktivt. Exempel på vad det kan leda till:
1. Svar på frågan om vissa typer av bett och betslingar skapar mer munproblem än andra. Om så är fallet kan det regleras i vad som är tillåtet och inte tillåtet i utrustningsbestämmelserna.
2. Om rutinerna före och efter lopp stressar vissa hästar, och orsakar att hästar får munskador, kan detta fångas upp och leda till justeringar i reglerna för defilering, provstarter, vad som gäller runt när starten försenas, och segerdefilering.
3. Utifrån sammanställningen av data och dokumentation kan man också tänka sig att specifika utbildnings- och fortbildningsbehov gällande viss utrustnings användande identifieras.
Det här är tre förmodat LÅNGSIKTIGA positiva effekter av hur ST nu jobbar med tillämpningen av kontroll och dokumentation av hästarna före och efter lopp. Alla dessa tre saker bidrar till att nå målet att svensk travsport i största möjliga utsträckning består av sunda och friska hästar, där Travarhälsans arbete kan resultera i förbättringar i både den fysiska och psykiska tävlingsmiljön som vi placerar våra hästar i.
Men, och det är nu vi kommer till problemet: Kontrollsystemets praktiska utformning har fått den negativa konsekvensen att tränare och hästägare nu upplever att de jagas, och att fokus på just denna del av hela Travarhälsaarbetet blivit oproportionerligt stor och överhård.
TR har under både processen innan de nya kontrollrutinerna infördes, och även efter att de det infördes, varit tydliga i framförallt två saker gentemot ST:
1. Det är, utöver hästens tränare, endast banveterinärer som kan besluta om strykning och/eller startförbud enligt blodsregeln. Det får aldrig vara ett samspel mellan bara banans egna funktionärer.
2. TR ifrågasätter relevansen i att utfärda startförbud på minst tio dagar för en del av det som nu upptäcks och resulterar i efterkontrollanmärkningar. Bakgrunden till att dessa startförbud tillkommit är att det länge har rått konsensus om att det är lämpligt att hästar får en obligatorisk ”sjukskrivning” när de av någon anledning inte uppträtt som en frisk och genomsund häst ska uppträda i tävlingssituationen, eller att något hänt som gör att det behövs tid för återhämtning innan hästen är i tävlingsmässigt skick igen. Men TR ifrågasätter om det är korrekt att rakt av överföra och tillämpa sådana startförbud vid anmärkningar som görs vid efterkontroller (då hästen har uppträtt/presterat ”godkänt” i loppet), om anmärkningen är hänförlig till problem i hästarnas munnar där läkningsprocesser är annorlunda jämfört med till exempel ett sår på ett ben?
TR har därför framfört till ST att vi hellre ser ett system där det INTE behöver utfärdas startförbud i den omfattning som nu görs, utan att det befintliga reglementet används på ett annat sätt: Hästar som får anmärkningar blir föremål för obligatorisk Travarhälsakontroll vid nästa start (vilket redan är fallet), med specifikt fokus på vad det anmärktes på. Det är då tränarens ansvar att hästen är frisk och skadan tillfredsställande utläkt nästa gång hästen startar, oavsett om det är en vecka eller en månad mellan starterna. Om det visar sig att anmärkningen kvarstår (vilket då ska vidimeras av banveterinären) kan tränaren dömas till påföljd för att ha ”försökt starta häst som ej är i tävlingsmässigt skick”.
Sammanfattningsvis förväntar sig TR att ST tar till sig att de kontrollrutiner, med fokus på blodsregeln, som nu hamnat väldigt i fokus behöver finna tillämpningar så att de inte upplevs som negativa av sportens utövare. TR fortsätter arbetet, med hästarnas välmående i fokus, att i dialog med ST komma fram till hur saker och ting kan göras bättre, för att hitta rätt balans och nyans i denna fråga.
Det är därför positivt att ST nu signalerar att översyn av blodsregelhanteringen inletts.
Svensk Travsport har också, efter de senaste V75-lördagarnas uppmärksamhet runt blodsregeln, författat en frågor-svar-artikel som publicerats på travsport.se, vilken vi länkar till här.
/LARS DAHLGREN
Senaste kommentarer